Idag har vi tävlat årets första, och enda tävling, LK2 på EBK. Vi bestämde oss för nån vecka sen att testa en tävling till, jag ville ju ha LP2, och det fattades ett första pris. När jag klickat på betalning kom nästa tanke, nu måste jag ju tänka ut lite mer strukturerade träningar? Handen på hjärtat, vi har inte tränat ordentligt på lääänge.... Ännu mindre tävlat... Därav kom bloggen till, som en piska till mig själv.

Så, lite snabbuppdatering på momenten och känslan HAR varit bra. På träning. Idag var det tävling. Den känslan uteblev. Efter en natt med en sjuk A, och två tonårskillar som jag väntade in efter fest blev det inte mycket till sömn, men några koppar kaffe hjälpte till lite iallafall. Tittar ut, japp, det regnar. Fint. Tog min morgontrötta kille på en promenad, och vi piggnade till båda två. Vi åker till klubben, anmäler oss, och drar startnr 4. Det visade sig vara bra då en hund dragit sig ur, alltså fick Bozz ligga på flanken. Lite bättre känsla där igen. Tävlingsledaren ropade in oss, och Bozz sa att jag vill inte ligga plats?! Det vill du visst sa jag, och efter strul så la han sig ner. Den lilla braiga känsla jag hade, var som bortblåst. Han brukar vara supersäker på platsen, idag var känslan orolig, och han kunde liksom inte koppla av? Kan säga att det var lååååånga minutrar!

Jag kände direkt att han absolut inte var i min bubbla på FF, han körde på i sin egen. Läggandet under gång var inte heller som det brukar, och på inkallningen tänkte han till i nån sekund, ville du att jag skulle springa till dig? Ok, farten hade han, men avslutet blev en liten knätackling på matte. Tack för den! Nånstans här blev jag lätt illamående, tänkte att jösses så pinsamt! Vad håller vi på med?? Känslan var långt under skosulorna nu, och det peppade ju inte upp jycken direkt heller. Nästa moment var rutan, och den har han gjort sååå bra på träningarna, det var det enda momentet som funkade idag, 10:a på den!

Lite strul och ofokuserat i transporterna, och det var dags för apporten. Bra fart ut, slarvigt gripande, bra fart in. Här kände jag att snart är det slut... Hoppet vet jag inte riktigt hur den var, och det sista var fjärret. Dk på alla skiften, och han var inte alls fokuserad. Summa sumarum, 161p, och vi fick vårt LPII !

Alltså, känslan är så blandad idag. Är glad över vår titel, men inte över känslan. Känslan är bara tom? Jag vet att det är inte hunden det beror på, det är mig. Jag har inte sett till att vi tränat tillräckligt, vi har haft alldeles för lång frånvaro från bra träning till att bara kliva på tävlingsplan. Sedan sa en klok kvinna nåt bra till mig, du tillåter din hund en massa dumheter, för att du nog älskar han för mycket. Bullseye!! Det är så sant. Jag har svårt att bli arg eller irriterad på Bozz, så är det. Jag släpper igenom, sen blir det som det blir också. Jag vet att kräva är inte att vara elak, men jag är väl bara så till naturen? Det funkar ändå? Men, nu ska jag tänka på ett annat sätt. Han klarar av krav, han är ingen ängslig själ som trippar runt mig. Det kommer att höja oss några snäpp, hoppas jag iallafall. Om jag ska vända detta till nåt positivt, för det har jag ju bestämt mig för, så har vi ändå en ok lägsta nivå. Men den tanken kommer inte att hålla i trean. För det är ju dit jag vill!

Nu ska jag ändå vara glad över att vi kommit ett snäpp längre i mina mål, och nu ser jag framåt! Det blir nog bra det här.

KORAD TJH LPI LPII Türingens Udo, min finaste Bozz