Nu har jag bestämt mig för att börja blogga igen. Varför det kan man ju undra. Jo, jag har satt upp nya mål med vår träning, behöver vara någorlunda strukturerad inför målen, och har tänkt mig bloggen som en " öppen träningsdagbok". Med lite tur kan jag få lite feedback på vår träning, samt så är jag öppen för tips och förslag för förbättringar!

Vi har haft en liten dipp i träningen, motivationen försvann och Bozz konstaterade artros var en stor del till det. Men med pepp av våra fina träningskompisar och min pågående instruktörsutbildning har vi fått tillbaka glädjen, och motivationen är just nu på topp! Glädje är ett ledord för mig i hundträning. Det driver mig framåt, det får Bozz att samarbeta med mig på plan. Efter vår förmåga då. Och med handen på hjärtat, det goda som finns i min vänsterficka och nya (dyyyra) bollen. Det finns en jäkla massa sätt att träna hund, och jag ser inte vårt sätt som det enda, men det passar oss. Jag lägger ingen värdering i hur andra väljer att träna sin hund, bara man själv är trygg i det man gör så är det bara att köra på! Jag är intresserad av hundträning, tittar gärna hur andra gör, diskuterar gärna träning, och plockar sedan ut nya tankar och idéer som fungerar för oss.

Vilka är våra mål då? Trean och lägre under nästa säsong. Förra sommaren gick bort i hotspots, denna i att motivationen försvann, så vi ligger skapligt efter i min urspungliga tidsplanering, men bättre sent än aldrig, eller? Vi tar en dag i taget och planerar träning och aktivering utefter hur Bozz mår, och hur mycket vi kan träna. För träna måste vi, både för hundens skull, och för min. När vi inte tränade så mycket städade jag, och städade... Flyttade på saker hemma, hit och dit, jag måste ju aktivera mig? Städar och flyttar på saker gör jag visserligen fortfarande, men det är inte min enda tillvaro nu, vilket jag tycker är skönt. Saker är fint, men att umgås med människor som ger en postitiv energi är så mycket bättre! Tycker jag.

Så. Välkommen till min träningsdagbok, kommentera gärna om du vill, följ oss på vår resa till trean för vi hoppas ju att kunna komma dit! Trots att sitt i grupp ger mig kalla kårar redan nu....

Hejs svejs!